Sanningen!

Det var en måndag morgon då jag gick på handels. Jag hade en gammal anglia som skulle byggas till hotrod. Jag fick hjälp utav dig, då jag inte kunde så mycket. Vi pratade på söndagen om det var fint väder på måndagen så skulle vi åka och fixa delar till den. Jag vaknade tidigt och såg att det var pissväder, de var mulet och snöblandat. Så jag hoppade ner i sängen igen, hade sovmorgon till 12 varje måndag.

Jessica och mamma for iväg på jobb och skola, när Jessica var i trapphuset kom du. Du var nervös och snabb på att få bort Jessica till skolan, Jessica undrade men tog sig iväg till skolan utan att tänka så mycket mer.

Jag sov helt ovetande om att du skulle komma.. Hade jag inte tagit sovmorgon hade jag kanske klarat mig? Vem vet...

Jag vaknade av att jag såg en gestalt i mitt rum, jag hade mörkt i rummet och morgonskav i ögonen. Men någon lång fladrade runt i mitt rum och sedan hoppade ner i min säng.. Då såg jag vem det var... Du hade endast underkläder på dig...

Du försökte ta på mig och du la dig över mig samtidigt som du höll fast i mig. Du försökte pussa mig men jag försökte vända bort mitt ansikte men du höll fast mig... Jag stretade emot och försökte få bort dig. Men du tjatade bara om att du tyckte om mig som din egen dotter och ville visa det.. Men jag ville inte.. jag var livrädd.. Jag började gråta jätte mycket.. då hejdade du sig och försökte få mig lugn. Men de hjälpte inte, med tanke på att du som försökt ta en pappa roll, ville visa att du tyckte om mig genom att försöka våldta mig.. Jag skakade och grät. Den stunden hade det vart smärtfriare om du försökt ta mitt liv...

Du försökte pussa mig medan du försökte lugna mig men de gjorde det bara värre.. Efter en lååååång stund. Minuterna var som timmar, så redte du dig upp.. Klädde på dig och tittade på mig innan du gick ut ur mitt rum och sa med en iskall blick, "Detta stannar mellan oss"...

Jag lyssnade på om han skulle gå, men han började böka i köket.. Så jag kastade på mig mjukis byxorna som låg bredvid sängen och en tröja.. Sen skyndade jag mig in på toaletten och funderade på vadfan jag skulle göra.. Ska jag ringa polisen? ska jag ringa Sandra eller Anton? Nä jag törs inte.. tänk om han hör mig.. Jag var livädd och visste inte vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att tiga, det var oerhört pinsamt och vem skulle tro mig?..

Jag samlade mig och gick ut i köket, han var som en annan människa.. Han låtsades inte om det som nyss hänt. Han bara babblade på och hade sig.. Jag förstod ingenting.. ?

Han föreslog att vi skulle åka på skroten och jag följde med då jag inte tordes stanna kvar i lägenheten med honom.. Jag åt ingenting jag mådde bara illa..

Vi for till skroten. jag hade mina mjukisbyxor och min tröja. Jag vågade inte byta om.. jag tog bara på mig mina foppatofflor och min jacka, så for vi sedan. Vi var på skroten ett tag, tittade på ett säte i en gammal engelsk bil som dom skulle skriva ner åt mig,och han var som vanligt. Tiden gick enormt sakta, jag ville bara hem fara till skolan och bli av med han..

När han sedan släppt av mig hemma så skyndade jag mig upp och låste dörren.. Jag började gråta, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände chocken av det som nyss hänt. Jag ville bara försvinna..

Jag pratade med Anton och Sandra om det som hänt och dem tyckte jag skulle prata med min mamma om det som hänt.. Jag vågade inte..

Dagen efter så såg mamma att det var något så hon frågade om nått hade hänt.. Jag började än en gång gråta och berättade ALLT för henne.. Sen vart mamma svin förbannad gick iväg och ringde honom sedan for vi till polisen och gjorde en anmälan.. Vi var länge hos polisen.. Och fler besök vart det.

Vi var tyst om det, vi ville inte att du skulle få veta vad jag sagt eller att du var anmäld.. Men du gick runt och hittade på egna historier.. Sen flera veckor senare så kom ditt förhör hem i brevlådan.. De knäckte mig.. Du sa att jag bad om det att jag hade klätt upp mig i kortkort och spetsstrumpor och hela kittet. Men jag ägde inte ens en kortkjol.. Sen ska jag kunna gå klädd hur jag vill hemma utan att någon ska försöka våldta mig..

Jag kämpade mig igenom allt jag skulle vinna.. Du ljög och ljög för allt och alla. Vet du ens sanningen själv? Eller har du dränkt den i alla jävla lögner. Om du tyckte om mig som din dotter, varför gjorde du allt detta då?

Jag fick ta medicinsk hjälp till en början, ångest dämpade och lugnande samt att jag åt nå antidepressiva.. Men de blev inte bättre, fick en massa biverkningar så jag slutade äta dom..

Du försökte få mina kompisar att vittna emot mig... Jävla svin.. Men jag fattar inte att folk tror på dina historier... Jag är inte den enda du vart på, en annan tjej.. Jag fattar inte hur hennes föräldrar tänker.. Dom törs inte göra något.. de tystnar henne bara..

Sen for du och snurrade kring min pappas hus läänge efter.. Varenda gång jag var där, och sen flera ggr i veckan då jag inte var där. Du snurrade på bergnäset där mamma bodde.. Jag var och är fortfarande livrädd..

Jag har lärt mig att leva någorlunda med detta, de finns än hack i häl med min trygghet.. Men i Råne är jag rädd då jag är ute, rädd att du ska komma.

Jag sover otryggt, jag vaknar fortfarande av att jag ser en gestalt stå i mitt rum.. Jag blir livrädd och tror att de är du. Jag drömmer fortfarande mardrömmar..

Du har kränkt mig.. Gett dig på en person som du tyckte var som din egen dotter.. Hur vill man göra så mot "sina" barn?

Det här är sanningen. Såhär gick de till, den får ni välja om ni vill tro på mig eller en våldtäcksman.. Det finns ingen anledning till att jag skulle ljuga om en sådan sak. Jag tyckte om han som en bonuspappa.