Igår fick jag veta att en klasskompis från Umeå hade gått bort, det var inte als kul att höra. Kände han inte men han är en utav dem i klassen som jag kommer att minnas. Han var en utav dem jag beundrade.
Jag fick mig iaf en tanke ställare..
Jag har alltid tänkt ja men jag har iaf 70 år kvar nu så jag har hela livet framför mig. Men döden kan knacka på dörren när man minst anar det. Jag vill leva till jag är hundra och det ska jag försöka med. Men de kan gå fel så jag ska ta vara på livet, låta dem jag tycker om få veta det. Sedan ska jag be om ursäkt till dem jag sårat och förlåta dem som ber om min förlåtelse. Det är lätt att säga förlåt utan att mena det. Men de får min förlåtelse, någonstans kommer de ordet från, och jag är säker på att innerst inne så finns det en mening med ordet förlåt.
Jag ska säga förlåt, även om de skrattar och funderar vart jag fått luft ifrån.. men det är deras problem om de skrattar eller inte tar emot det utan bara ignorerar min ursäkt. Jag menar det och bara ha fått säga de jag känner får mig att må bra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar