Utveckling

Tycker varje dag med Elvin är otroligt spännande, hela tiden lär han sig något nytt.

Igår tex:

Elvin satt i sin babysitter, han fick i julklapp en sak som låter om man trycker på knappar. Man såg att han visste hur man fick fram ljudet, han kämpade och kämpade men vart frustrerad över att inte nå knappen.

Och idag:

På morgonen satt han i babysittern igen och hade den där leksaken framför sig. Han kämpade och kämpade tillslut fick han den i sina händer. Han kände på den då han höll fast i den och lyckades komma åt knappen så den började låta. Man såg som lyckan i ögonen av att han lyckats ta tag i den och få den att låta.

Det händer något nytt varenda dag <3 man blir så sjukt lycklig som mor att få vara med dagligen och uppleva hans framsteg.

Snälla Gud, hör min bön..

Normal

Det måste vara de ordet jag ogillar mest av alla. Vem är normal?, vad är normalt? det har jag undrat länge. Alla är olika, alla lär olika fort, tänker olika, ser olika ut och ÄR OLIKA.

Min systers klasskompis hade sagt en bra sak om ordet normalt "Normalt är när man accepteras av samhället." Och det tycker jag är sant men dumt. Jag har inte accepterats förr och de slutade med att folk kastade skit på mej.

Vi människor är ett flockdjur, varför stöta bort varandra för att en person ser ut på ett visst sätt eller för att den ena osmartare än den andra.?

Jag har använt ordet normal ganska mycket förr, men utan att veta hur starkt ordet egentligen är. Nu försöker jag radera det bland orden jag talar ut..

Mys brasa

Kom nyss in från en promenad, Jens for iväg för att handla och jag sitter här i vardagsrummet och har precis tänt en brasa i den öppna spisen <3 jätte mysigt såhär under den mörka och deppiga hösten.
Vart så glad då de igår kom snö, ett vitt täcke på marken som lyste upp så fint. Men de fick en stanna kvar. Det var -10 här i morse och jag lyste av lycka! NU kommer vintern tänkte jag.. Men senare på dagen kommer molen och jag ser hur graderna stiger på termometern...
När ska det bli vinter?!?!
Det är snart december och de har inte kommit någon riktig första snö... de brukar ALLTID göra det :(

Eftersom snön inte kommer så har jag jobbat på känslan i huset. Har satt upp julgardiner, stjärnor och stakar. Sedan har vi en massa röda och vackra ljus här och där :) I förrgår så var min familj och Jens familj här på adventsfika. Vi hade bakar pepparkakor och lussekissar sen var de glögg och kaffe. :) underbart <3

Älskar då julen börjar smyga sig på..

evig väntan

jag väntar och väntar.. väntan tar aldrig slut känns det som. men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur man brukar säga?! jag väntar på snön, vill att ljusare tider ska komma. mörkret kryper riktigt in i kroppen så man får rysningar. jag är mörkrädd, och inte bara lite. jag hinner inblilla mig tusen saker innan jag kommit ut genom dörren. men just nu är jag mest rädd att inbrottstjuvar ska komma med mörkret.. det har härjats endel nu i höst, och man väntar bara på att det ska komma till kallax...

Energi!

Mitt älskade barn, han är guds gåva <3

Allt för honom <3<3

Åh, det krävs energi att vara ensam med pluttis 24-7. Energin bara strömmar ut, igår och i förrgår var han svår att få nöjd. Men igår fick jag svaret på varför, maten räcker inte till alla mål. Så nu har jag köpt massa ersättning och kolikflaskor från avent.

Idag har han varit hos sin farmor så att jag skulle få vila, men tror ni de gick att vila? Nej...

.. men de var skönt att kunna duscha lääääänge och äta lääääänge..

Efter maten drog jag mig ut på farliga äventyr. Skulle åka och handla till pluttis.

De farliga var att bilen hade inge soppa, och närmsta tankstation är på andra sidan bnäsbron som man INTE vill få soppatorsk på.. Jag var svin nervös och ringde syster för jag ville inte vara ensam om jag fick storsk. Jag kände att de började rycka i bilen, med hjärtat i halsgropen tog jag mig till statiol! YES!

Körde rally till storheden där det var en mille folk. Men fick massa mjölk och flaska till pluttis :) Men nu nästa gång han ska äta får han smaska på boobisarna för nu är de rätt fulla :)

Det känns inge bra i mamma hjärtat då man inte kan mata sitt barn från sin egen mat varje gång. Men tacka gud för ersättningen! vad gjorde man innan den fanns??

Plusset me detta är att nu får Jens också mata på nätterna ;) haha

Tack farmor Siv och farfar Bosse för att ni passade pluttis så mamma fick vila! :)

Vila i frid..

Igår fick jag veta att en klasskompis från Umeå hade gått bort, det var inte als kul att höra. Kände han inte men han är en utav dem i klassen som jag kommer att minnas. Han var en utav dem jag beundrade.

Jag fick mig iaf en tanke ställare..

Jag har alltid tänkt ja men jag har iaf 70 år kvar nu så jag har hela livet framför mig. Men döden kan knacka på dörren när man minst anar det. Jag vill leva till jag är hundra och det ska jag försöka med. Men de kan gå fel så jag ska ta vara på livet, låta dem jag tycker om få veta det. Sedan ska jag be om ursäkt till dem jag sårat och förlåta dem som ber om min förlåtelse. Det är lätt att säga förlåt utan att mena det. Men de får min förlåtelse, någonstans kommer de ordet från, och jag är säker på att innerst inne så finns det en mening med ordet förlåt.

Jag ska säga förlåt, även om de skrattar och funderar vart jag fått luft ifrån.. men det är deras problem om de skrattar eller inte tar emot det utan bara ignorerar min ursäkt. Jag menar det och bara ha fått säga de jag känner får mig att må bra..

Lycka

Elvins framsteg gör en så otroligt lycklig. Som igår när farmor Siv höll i han, då hade hon sina jobb kläder på sig och en penna satt fast i hennes tröja. Tröjan var svart och pennan var silver/guld och blänkte. Elvin satt och tittade på den och försökte ta den. Jag var i köket och lagade mat och pratade men Jens, då hon ropade på mig. Där satt min son och försökte för första gången ta tag i något.

Det gjorde mig lycklig <3<3

Kärlek

Kärlek är något alla borde få uppleva och dela med sig av.

Min familj är min största kärlek, min kärlek till min fästman och kärleken till min underbara son. Den går inte att beskriva..

För att kunna älska någon måste man kunna älska sig själv först...

Jag har alltid älskat min familj även då jag inte älskat mig själv. Den kärleken går ej att krossa. Men kärleken till en av motsatt kön har jag inte kunnat, förrän jag började älska mig själv..

Kärleken är något varmt, kärleken står alltid bredvid en i vått och torrt. Riktig kärlek är okrossbar!

Styrkan

Jag funderar mycket nu för tiden på de som varit, har alltid sett allt negativt och mått dåligt utav det som hänt.

Jag började mitt liv som vilket barn som helst. En fyra åring ska inte behöva bli utsatt för det jag blivit utsatt för. Och tyvärr händer det flera barn varje dag. Det upprepades en massa sexuella utnyttjaden till jag var 10. Som barn förstod jag inte riktigt vad som hände. Gör andras farfar samma? Han bad mig hålla det mellan oss. Detta var våra helmligheter, och han behandlade mig som en prinsessa för att jag skulle hålla tyst. Jag teg för jag visste inte bättre. Men det släckte många stjärnor på min himmel. Jag kände mig kränkt och äcklad..

Sen när det var anmält så pratade jag om det med mina vänner ganska öp

pet för jag ville få bekräftan. Jag ville inte vara ensam om det.. Jag blev genast tystad utav mina lärare. Efter det hade jag svårt att prata om det. Jag blev tystad igen.. Jag gick för mig själv och de växte inom mig, jag började må sämre. När jag väl börjat på högstadiet började en tjej att hakka på mig, jag vet inte varför. De tog på mig ännu mera, hon vände många personer mot mig. Folk såg mig som en hora. Jag var oskuld men de trodde såklart inte folk på.

Mådde dåligt men jag visade det aldrig för dom. Jag bet ihop och umgi

cks med mina kompisar och kämpade. Men på mina betyg syntes de att något var fel.

Första betygen vi fick hade jag ett IG och en retsticka i klassen såg det och började reta mig för det.. Folk runt omkring mig såg inte mig, de fortsatte hakka. Hittade dem inget fel så hittade de på egna. Som de där med hora. De följde efter mig hela högstadiet... Jag kände mig äcklig och oduglig.. Jag hade inte gjort något, så jag trodde jag var felet.. Jag var ofta ensam efter skolan i slutet av högstadiet, jag satt mest för mig själv på mitt rum. Jag började pra

ta med skolans kurator under högstadiet och hon hjälpte mig mycket. Jag saknar henne.. I 9an skaffade jag mig min första riktiga PV som jag dessutom gav min oskuld till.. Mina kompisar förlorade oskulden tidigt tidigt. Och jag hittade på att jag också förlorat den för att inte bli retad mera.

Detta har jag aldrig berättat för någon.. Men nu är det dax att komma ut ur garderoben. Jag förlorade min oskuld i 9an och jag är glad att jag väntade till dess.

Det var någon gång under högstadiet som B kom in i vårat liv. Han var rolig och fick mig att vara glad, han gillade bilar och de gjorde jag också. Han talade mycket om för mig att jag ska skita i va de andra säger och att jag är så fin och de är bara sotis.. Han byggde upp ett förtroende. Så att jag skulle lita på honom. mamma och han skaffade en bil åt mig så vi skulle kunna fixa ihop den åt mig. Men bilen var bara en fälla från B sida.. han började visa mer och mer en sexuell sida mot mig. Då börjades det igen, hade arbetat bort en stor del som tyngde från de min plastfarfar gjorde. Jag kunde leva med det utan att tänka på de och kland

ra mig själv. Jag visste att de var något på G men jag vågade inte berätta. Jag skämdes..

Jag bet ihop och lät han genom ord kränka mig sexuellt. Någon gång taffsade han också.. Detta börjades i 9an..

Allt jag arbetat bort slets upp bit för bit. Jag började må dåligt igen och började stöta bort mina vänner.. Jag ljög och sårade dem utan att jag egentligen ville det. Jag m

ådde så dåligt så de bara blev så. Då började jag må dåligare för att jag stötte bort dem. Men jag kände mig dålig och ville vara ensam.

Jag började IV på gymnasiet och skaffade min en vän där. Jag lät henne köra med mig, och hon stötte bort de få vänner jag hade kvar genom att ljuga för mig uti de ena och andra.. Men jag var blind, mina smärtor fick mig att blunda för hennes beteende. Jag hade grymt roligt med henne, men samtidigt tröcks jag ner. Jag skaffade mig en pojkvän under IV tiden också, han behandlade mig som skit. och jag visste om det och fick höra det hemma. Men jag trodde inte jag var värd mer, och han var grymt bra på att manipulera mig. Det vart som en ond cirkel. Person efter person sparkade på mig och jag började sparka på mig själv. Jag fick nog en dag och sparkade ut svinet ur mitt liv..

Sista smällen jag fick var av B.. men då fick jag nog. Hans försök till våldtäckt var slutet.. Dagen efter vart det en anmälan av allt. Och jag bestämde mig för att "NÄ NU JÄVLAR SKA FOLK SLUTA SPARKA PÅ MIG!" En grymt tuff tid hade jag framför mig jag skulle behöva ta itur med mig själv först och främst.. Jag kunde inte sova i mitt eget rum för jag vaknade av att han stod där i mitt rum och skulle våldta mig. Min lillasyster lät mig sova

hos henne.

Jag har fått mycket styrka av min familj och de vänner jag hade nära då. Jag sökte också hjälp, medicinsk hjälp för de med B knäckte mig ganska mycket. Medicinerna skrämde mig sjukt.. Så jag tvär slutade. Ett år efter de med B så hade jag en ny kille som jag trodde var annorlunda. Han var inte speciellt stöttande. Vi pratade aldrig om de som hänt trotts att jag ville. Rättegången kom och jag bad han att vara där vid min sida. Men han ville inte vara borta från skolan. Någon månad efter dumpade jag honom. Han var inte kär inte jag heller. För då hade vi brytt oss om varandra..

Jag började ta mig mer och mer på egna ben..

Jag träffade min fästman Jens för snart 2½ år sedan där började min vändning. Vi vart lätt osams i början, men han hade levt ungkalrslivet till dess och jag var inte riktigt på mina ben. Men tsm så byggde vi upp ett enormt bra förhållande. Jag kunde prata med han och började älska mig själv igen, jag fick kärlek av han och insåg att jag är värd detta. Jag började lita på folk mer och mer. Och jag hade min underbara familj som stöttade mig och hjälpte mig.

Detta är det negativa som hänt i mitt liv, och de är ju inte bara dålig

a saker som hänt. Men detta behöver jag skriva av mig. Det kan stanna här i bloggen, jag vill leva vidare utan detta. Men det kommer alltid följa mig. Men jag kommer stänga in det här och inte låta de knäcka mig igen.

Jag har en underbar familj som jag ska leva framåt med. Inte låta de förflutna förstöra, jag behåller alla bra minnen och kommer tänka på de bra. Alla papper på allt som hänt ska mamma och Thures pappers strimlare få äta upp.

Livet är för kort för att gå och älta gammal skit... Min son, min man och min hund de är mitt liv. Mitt nya liv som jag ska njuta utav, dela med av mina bra minnen med.

Och sen...

personen du sa var en hora, var en tillbaka dragen oskuld som vart sexuellt utnyttjad som barn. innan du säger något dumt till en person, tänkt till en extra gång. Den personen kanske har en grymt tung ryggsäck som gör att hon/han tvekar på livet. Ett ord räcker för att ryggsäcken ska ta med personen i graven.

Jag har tvekat på mitt liv, men jag ville inte låta dem vinna. Jag har skurit mig för att få smärtan från min själ att avta en sekund. Men de hjälpte inte.. så jag la av..

Allt som hänt mig har slagit negativt och positivt på mig. Det positiva har vart att jag idag är en grymt stark person.